Arbetsliv & fackarbete

“8 timmars arbete, 8 timmars frihet, 8 timmars hvila”

De första fackföreningarna, i modern bemärkelse, grundades på 1870-talet. De första formerna av organisering för arbetstagare uppkom ungefär 20 år tidigare. Idag är Sverige ett av de länder i världen som har den största fackliga organisationsgraden.

Den industriella revolutionen medförde stora förändringar, som påverkade i stort sett hela samhället. Revolutionen skapade en ny samhällsklass, arbetarklassen, som gjorde sina röster hörda och krävde förändringar. I de första industrierna var nämligen arbetsvillkoren oerhört hårda. Arbetsdagarna var inte sällan 12 timmar långa, eller ännu längre, och skador var vanliga. Barn arbetade också på fabrikerna, och lönerna var låga. En av de frågor som arbetarrörelsen drev var åtta timmars arbetsdag.

Den första svenska fackföreningen var Svenska Typografförbundet, som bildades 1886. 40 år tidigare hade skråväsendet avskaffats i Sverige. Gesäller, alltså de som hade klarat gesällprovet och var fullvärdiga utövare av sitt yrke, hade tidigare slagit sig samman i gesällsällskap. Även efter att skråväsendet hade avskaffats fanns många gesällsällskap kvar, eftersom de fungerade som gemensamma kassor från vilka man kunde söka ekonomiskt bidrag vid sjukdom, dödsfall eller för att få råd med resor i yrket. De här kassorna utvecklades senare till arbetslöshetskassor, en funktion som idag sköts av fackförbunden.

Från arbetarföreningar till fackförbund

Vid 1800-talets mitt var det få som hade rösträtt i Sverige. Den nyfödda arbetarrörelsen hade som en av sina mål att utsträcka rösträtten till att omfatta alla myndiga män. För att detta skulle kunna bli verklighet ansåg dock många, även inom arbetarklassen, att arbetarna först måste bildas och förädlas. Därför bildades s.k. arbetarföreningar på många orter i landet. Trots det lite märkliga perspektivet – med dagens ögon sett – så var detta en form av organisering av och för arbetarklassen. Senare under 1800-talet bildades en annan typ av föreningar, som mer handlade om att betona gemensamma intressen mellan samhällsklasser, som maskulinitet och fosterlandskärlek. Även dessa kallades arbetarföreningar.

Med tiden började arbetare organisera sig i föreningar som samlade en eller några få yrkesgrupper. Dessa var de första fackföreningarna i Sverige, i dagens bemärkelse. Typografiska föreningen bildades 1846, men man brukar betrakta Svenska typografförbundet, som bildades 40 år senare, som den första fackföreningen. Fackföreningar som organiserade arbetare inom samma industrier inledde samarbeten som ledde fram till att de första fackförbunden bildades. Landsorganisationen, förkortad LO, som grundades 1898, hade som mål att samla alla fackförbund i landet.

Tjänstemännens organisering

Den fackliga organisationsgraden i Sverige är hög, mycket högre än i de flesta andra jämförbara länder, med undantag för Belgien, Finland och Danmark. Det beror delvis på den höga graden av facklig organisering hos de svenska tjänstemännen.

Även tjänstemännen började organisera sig på 1800-talet. Ett stort antal organisationer bildades, som med tiden blev mer och mer fackliga i sitt funktionssätt. Man insåg dock att man behövde en mer kraftfull organisation än vad som var möjligt med ett stort antal fackföreningar. 1931 bildades DACO, De anställdas centralorganisation, som organiserade tjänstemän i privat sektor. Sex år senare bildades TCO, Tjänstemännens centralorganisation, för tjänstemän inom offentlig sektor. Dessa två förbund gick samman 1944, i en organisation som kom att kallas Nya TCO.