För fyra vintrar sedan arbetade jag som behovsanställd på ett hotell i centrala Göteborg. En arbetsdag varade ca 6-7 timmar, så jag jobbade så mycket jag kunde, då man aldrig visste om det skulle dröja en vecka till nästa gång man fick ett pass så tog jag så många jag kunde. Att gå runt i osäkerhet kring hur mycket pengar jag skulle ha kvar i fickan efter att hyran blev betald, om jag ens kunde betala hyran, var inte något jag trivdes med. Jag önskade mig längre arbetstider och mer än allting annat så önskade jag mig ett arbete där jag fick jobba fem dagar i veckan 8 timmar om dagen.
När jag fyllde i webformuläret för att söka en tjänst som behovsanställd på citymail.se visste jag inte att den där konstiga klumpen jag hade i magen skulle försvinna så fort jag tryckte på ‘Skicka’.
Jag fick snabbt mina fem dagar i veckan precis som jag önskade. Det var vinter på Citymail och det var kris bland personalen. Jag fick efter en månad mitt ‘paket’ med dagar jag gick vecka efter vecka. Glädjen att slippa gå runt i osäkerheten kring att jobba för lite var enorm.
Nu oroar jag mig inte för att få för lite timmar, jag oroar mig för att jag ska få mer timmar än vad jag klarar av. Jag vet att vi är flera som känner likadant, så när posten står upp till taket och ställskåpen är fyllda till bredden vill vi på Citymailklubben bara påminna er där ute om en del saker gällande långa, tunga och mörka dagar.
* I arbetstidslagen står det klart och tydligt att man har rätt till lunch efter varje 5-timmarspass på arbetet. Det betyder i praktiken att ni har rätt till en matrast efter 12:00. När klockan sedan börjar närma sig 17:30 så har ni rätt till en paus till. Vad en lunchrast innebär är lite luddigt, men att få sitta inomhus och ha tillgång till en mikrovågsugn känns väl rätt fundamentalt? Så när ni blir beordrade att arbeta längre än 17:30, kom ihåg att påminna er CAM/chef att ni vid 17:30 har rätt till en matrast till. De ska då se till att det är möjligt för er att ta den matrasten med allt vad det innebär.
*Lär er känna eran kropp och dess signaler. Är man ute i mörkret och har varit i full fart sen 10-11 timmar tillbaks och känner sig snurrig så är det kanske inte så konstigt. Ni ansvarar tillsammans med eran chef för eran egen säkerhet och är ni ute ensamma i mörkret så är det upp till er att lyssna på eran kropp. Att riskera en sjukskrivning eller en olycka är oansvarigt av alla parter.
Då de sista timmarna ofta är förpassade till just utdelning är det extra viktigt att se till att man klarar av det fysiskt och psykiskt.
Daniel T - Ordförande SEKO Bring Citymail Sektion Väst Liknande nyheter:
